Jag tänker att vi alla ser ser så olika på det så jag måste ta upp det. Jag har en förmåga att älska när stora historiska saker händer. Några saker som jag varit med på är när Sverige vann VM-guld, då åkte jag från skolan för att kunna se hjältarna i Kungsträdgården. En annan sak var när Victoria och Daniel gifte sig, då stod jag på Djurgården precis vid båten och såg när dom åkte förbi. Såna ögonblick tycker jag är så sjukt mäktiga och folk som känner mig vet att jag vill vara med på alla såna ögonblick. När det händer liksom. Samma gäller det när jag är i min kyrka. Varje söndag blir jag så extremt exalterad för att jag vet att jag är med i en historisk grej. Hillsong håller på att växa i Sverige, allt håller på att förändras. Människor får möta Gud, deras liv förändras och jag hör folk på gatorna, i min skola, på tunnelbanan som snackar om hillsong, om att dom varit i en kyrka som inte var som de förväntade sig, att den var cool, häftig och annorlunda. Fattar ni vilken stor grej vi kristna är med om?? När man hör människor lite vart som helst som snackar om det som jag anser är det viktigaste i livet. Kyrkan. Och nu kanske ni tänker, men lilla söta Anna, bara för något växer så är det inte historiskt, men då vill jag berätta för dig tant Agda att jo det är precis vad det är, för vi skriver historia, oavsett om vi slutar växa i kyrkan (i antal) el inte så håller hillsong på att revolutionera kyrkan och världen. Jag tycker det är det coolaste som finns!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar